socionomkurdistan

Nu har vi äntligen påbörjat vår praktik på verksamheten "Heval" (vän på kurdiska). Idag har vi haft möte med vår handledare och lagt upp en studieplan för perioden. Vi kommer att genomföra hembesök hos barnen och ungdomarna, arbeta tillsammans med kontaktpersonerna (Hevals) och även handleda dem i samband med deras möten med deras handledare. Vi har en spännande period framför oss!

En sak som vi båda upplever som problematiskt är att vi inte är pålästa vad gäller irakisk lagstiftning kring barn och ungdomar. Som tur är arbetar en jurist på verksamheten och vi kommer att få en heldagsundervisning om det juridiska läget i Irak men även de lagrum som är specifika för regionen Kurdistan. Vi kommer självklart att uppdatera på bloggen när vi fått mer information och kunskap:)

Vi arbetar varje dag från 8.00- 13.00. Vi kommer även att volontär arbeta på hemmet för föräldralösa barn (som vi beskrivit tidigare) en dag i veckan. Arbetsdagarna här är korta och människors inställning till tid är mycket annorlunda från vår svenska uppfattning. Idag stod vi prick 8.00 utanför verksamheten, men ingen dök upp. Personalen kom runt 8.30 och de blev mycket chockade av att vi var " i tid". Klockan 12.30 tittar verksamhetschefen på klockan och säger " Jaha, då slutar vi om 10 min". Han bortser från de sista 20 min. Man får således ta möten, träffar och klockslag med en nypa salt, eller två.

Verksamheten bygger på ett program som heter "Heval". Detta program har praktiserats mycket i Jordanien och all material har nu översatts till kurdiska. Det hölls en presskonferens om detta där programmet Heval beskrevs mer ingående. Vi deltog naturligtvis.

Utöver vår praktiska verksamhet ser man mycket roliga, underhållande och konstiga saker i staden. Bland annat besökte vi en park där det fanns en skylt som beskrev vilka saker som var förbjudna. Bland annat står det att vapen inte får medtas. Eller solrosfrön.

En inte ovanlig syn är väggar nedklottrade med hakkorset. Vi ska fråga lite närmare vad det kan bero på.

På väg till jobbet. Vägarna är smala, mötande trafik och inga räcken som skyddar oss från de branta bergsväggarna och att falla ner i vattnet. Är man inte morgonpigg, så vaknar man till liv iaf! Läskigt och sjukt vackert.



/ Pelin & Kotcher